,

1 månad på testo

25 augusti 2020

Min första förpackning med testo lider mot sitt slut vilket betyder att jag smörjt mig i en hel månad. Redan skulle en vilja säga, men jag är fortfarande lite för långsint tydligen. Dessutom så har det hänt väldigt lite. Åtminstone av det jag märker av. Det jag har märkt av är att den där PMSen jag hade i början lever vidare, men nu i form av någon slags pubertet. Jag är alltså lättretlig, ledsen, arg osv. Det är jättekul. Fråga min tjej hon håller med.

Annars så tycks jag lukta mer svett. En sån där grej en får leva med för att kunna leva. Det är lite blandade känslor kring det. Jag mår dåligt över tanken att behöva tvätta mina kläder oftare och över den risk som finns att svettdoften inte går bort. Men samtidigt så är det skönt att veta att någonting händer, att kroppen tar upp testosteronet och att jag gör rätt när jag smörjer mig.

Min hals blir också lätt ansträngd. Otroligt noterbart för en som älskar att prata så mycket som jag. Men det kommer dröja cirka två månader till innan en faktiskt kan höra några skillnad.

Så det är det ungefär. Fortfarande en väntan, fortfarande en längtan, fortfarande, fortfarande, fortfarande. Det är nästan jobbigare nu för jag kan inte göra mer än att vänta. Jag kan inte skylla på någon eller kriga för något. Allt jag kan göra är att smörja mig varje morgon och sen vänta. Är det så här gravida känner sig? Skoja, jag ska inte gå in på den.

Men jag är på väg!!! Jajjemän, blir stundtals lite pepp av denna hormonrubbning också. Korta stunder absolut, men där fick ni i alla fall uppleva en sådan. Lyllosar.