Blir jag en man nu?

Det finns några som undrat vidare jag nu kommer byta pronomen till han och helt enkelt bli en man, eftersom att jag börjar på det manliga hormonet testo.

För det första vill jag säga att det är okej att undra och att ni aldrig ska vara rädda för att ställa frågor till mig. Jag har bestämt mig för att vara öppen med allt från storleken på min växande klitoris till djupa tankar om könsidentitet.

För det andra vill jag säga att detta även är en fråga jag fått av varje person jag mött på utredning. Eller okej, inte just den frågan men om jag är okej med att nu bli kodad som man. Och ja, hellre det än att bli kodad som pojke vilket jag blir idag. För saken är ju den att jag alltid har varit mer bekväm med det maskulina uttrycket. En skulle kunna säga att jag är transmaskulin.

Så här beskriver Transformering ordet:

En transmaskulin person tilldelades könet kvinna när hen föddes och identifierar sig som man eller som ett kön/icke-kön som räknas in bland ickebinära identiteter

Läs texten i sin helhet här

Och att bli sedd som icke binär vid första ögonkastet kommer jag att aldrig bli. Så långt har vi inte kommit. Men det är i alla fall vad jag är. Oavsett hur mörk min röst är. Oavsett hur mycket muskler jag har. Oavsett hur mycket skägg jag har. Jag är icke binär. Mitt pronomen är hen. Jag är en partner, person. Någons barn och någon syskon.

Skulle ni råka säga annat så gör det inget, men skulle ni säga rätt så vet jag att själen blir lite varmare.

PS. Jag blir ingenting för att jag börjar på testo, jag är redan. Nu får jag bara ett yttre som speglar det. En viktig parantes bara.